31 Augusti 2008 blev jag fodervärd till en D-ponny vid namn Maddy.

 

Hon kom hem till stallet där jag stod då, jag var överlycklig. Dem första veckorna var tuffa, hon var jobbig drog med mig. Men jag gav mig inte eftersom jag äskade denna hästen så himla mycket!.

 

Vi tävlade lite, men inget mycket. Efter ungefär 3 år skulle hennes ägare sälja henne, såklar blev jag förkrossad. Var det nu jag skulle förlora min bästa vän som stått vid min sida i vått och torrt?. 

 

Det var på min 12 års dag, jag öppnade paketet med namnskylten och som ägare stod jag. Känslorna flödade, hon var min MIN för evigt♥. 

 

Hösten 2011 fick hon en kotledsinflammation, hon blev behandlad och stod i ungefär 6 veckor, vi drog ut lite på skritttiden/rehaben då jag ändå inte skulle ut och tävla. När vi satte igång henne igen var hon finare än någonsin, och I Juni(juli?) 2012 startade vi får allra sista dressyrtävling. 

Hon vart halt igen i September 2012, men vi kom fram till att de bara var ytligt. Strax därefter när mammas kompis dotter skulle sitta på henne lite, vände allt. Hon vägrade,ponnyn som gör allt för en vägrade gå frammåt. Kröp ihop och krullade ihop sig. 

 

Efter många om och men kom vi fram till att hon hade ont i ryggen. Vi har idag slutat helt med sadel och rider bara barbacka samt jobbar henne från marken med löslongering. 

 

31 Augusti 2012 firade vi 5 år ihop, 5 långa år med upp och ned gångar. 

 

Den här ponnyn kommer ingen..INGEN kunna ersätta aldrig.♥